Depend On Me!

Arkiv för januari, 2011

För 2 veckor sedan steg vi innanför vår ytterdörr nästan exakt vid denna stund. Känns nästan som att det var igår. Tiden går så sjukt snabbt! På två veckor har man kastats in i verkligheten igen. Det har varit jobb, föräldrasamtal, möte med rektor, tvätt, storhandling, socialiserande med alla här hemma osv, osv. Och redan nu längtar jag iväg någonstans igen. Det hade inte varit fel att packa väskan igen och dra iväg till varmare breddgrader – Typ Thailand! Jag försöker verkligen komma på ett bra sätt för oss att flytta dit för en tid – och då menar jag verkligen flytta. Egen lägenhet, egna möbler, egen pool osv. Den som lever får väl se…=)

Nåja, jag har iaf fått en försenad julklapp av Tobbe. (Tackade ju nej till den absolut finaste någonsin när vi var i Thailand). En av de bästa faktiskt – en helg på Tylösand Spa! Det ska bli så skönt och mysigt. Träna, spa-a, dansa salsa och äta karibisk mat. Det ska tydligen vara ett karibiskt tema så det händer massa spännande saker. Tror det här blir minst lika bra som den ring och det armband som han ville köpa mig i Thailand. En otroligt vacker ring med röda rubiner, diamanter och guld med ett matchande armband också med rubiner och diamanter. Det var så fint när man var brun. Glittrade och glimmade. Jag kände mig jättefin med smyckena på. Men 16.000 är GANSKA mycket pengar..=) Och frågan är när man skulle använda det egentligen… Hur ofta är man så fin så att ett par smycken värda 16.000 passar? A ja, Tylösand är minst lika bra!!! =)

Åka tillbaka? JA TACK!

Nu ska jag hoppa in i duschen – ska strax möta Annika för lite shopping och Lunch, och ikväll är det middag,spel och reseberättelser tillsammans med Mia och Stefan! Imorgon firar vi en något försenad jul med Tobbes kusiner i Lund. Full rulle hela helgen. Tur att det bara är trevliga saker.

Förresten – jag ser att det är en hel del som kolla in och läser min blogg. Och det trots att jag är lite halvdålig på att uppdatera. Särskilt när det inte händer något speciellt. Men vet ni vad jag tror? Om ni visar er lite mer – dvs lämnar en trevlig eller otrevlig kommentar – så kommer jag garanterat tycka det är roligt och på så vis uppdatera mycket oftare…=)

Idag är det sista dagen här i Rawai på Phuket i Thailand. Det är med lite sorg i hjärtat som jag packa ner mina saker i väskan. En del av mig vill absolut inte åka hem, men en annan del av mig längtar efter alla där hemma – familj, vänner, kollegor och elever. Den sista 1 ½ veckan här har varit sådär rolig. Dagarna har kännst långa och nästan lite uttråkade eftersom jag inte har kunna träna. Dock känns knäet bättre, men något är galet – det känner jag – och det måste jag ta reda på när jag kommit hem igen.

Summa summarum har den resan inte blivit riktigt som jag hade tänkt. Det blev inte alls så mycket träning som jag hade hoppats på. Med långhelger då det varit stängt på grund av jul och nyår och med maginfektion och knäskada så har det blivit drygt en veckas träning bara. Jag som hade sett framemot att träna hela månaden. Det blir heller inget Tylösand med Hjärtat då jag inte lyckats nå mitt mål med minus 5 kg av förklarliga själv så klart…  Nå ja, det är tyvärr inget som man kan rå för… Vi tar nya tag där hemma och filar på ett Hälsokontrakt 2011 som vi båda ska skriva på. Ska först komma på en riktigt bra belöning att se framemot samt en ”böter” om någon av oss bryter kontraktet…=) Har ni några tips så lämna gärna en kommentar.

Trots att det inte blev så mycket träning har det ändå varit en grymt skön, härlig, rolig och spännande månad. Vi har gjort många roliga saker tillsammans. Många saker som skapat nya minnen..=) Däremot hade jag inte blivit ledsen om det varit något bättre väder. Det har varit så mulet flera, flera dagar.. solen har lyst med sin frånvaro om man säger så…=) När man tränar spelar det inte så stor roll eftersom man ändå står under tak och har fokus på just träningen, men när man ska spendera dagarna på egen hand då Tobbe tränar så blir det både lättare, roliga och skönare med sol… Men men… Jag har nog ändå fått tillräckligt med D-vitamin så jag klarar mig till våren och sommaren.

Nu är det dags för den sista frukosten här, sen blir det sol och bad vid poolen och lunch vid stranden. Vi ska också lämna tillbaka våra cyklar och lämna lite saker på gymet som vi inte vill ha med oss hem. Sen blir det förhoppningsvis lite mer sol och bad för att sedan packa ner våra sista saker i resväskorna, äta lite middag på hotellet och sen bege oss till flygplatsen. Om drygt 24 timmar är vi hemma i Sverige igen!

Nästa gång vi hörs av befinner jag mig antagligen i vårt sovrum vid vårt datorbord. Då tänker jag berätta om de sista äventyren vi gjorde här, hur jag tackade nej till en JÄTTEFIN julklapp av Tobias osv.

Sköt om er så länge och hoppas ni får en njutningsfull helg!

Något monsunregn och någon storm blev det inte, tack och lov, som det hade varnats för. Istället hade vi perfekt väder för en helg på Phi Phi öarna tillsammans med Annika och Erik. En helg som bjöd på massa snorkling, massa härliga skratt och massa minnen.

Dagen började tiiiiidigt. 07.10 hämtade vår buss upp mig och Tobias vid vårt hotell. Någon frukost fick vi inte då kökspersonalen kom sent till sitt arbete.. Det var ju trots allt lördag – så lite sovmorgon satt väl inte helt fel. Fick dock köpt oss någon rälig macka vid piren innan vi gick på båten till Phi Phi. Våra respartners hade redan stigit ombord och fått plats i VIP-loungen. Enda fördelen med det var egentligen att vi fick en ordentlig sittplats och att vi kunde kolla på Mr Bean under resan. Det tog ändå 1 ½ timme att åka dit. Annars var det mest snorkallt där vi satt.

När vi väl kom fram checkade vi in på vårt fina hotell som vi bokat. Phi Phi Hotel. 2 minuters gångväg från piren, najsig pool och najsiga rum. Och frukosten på söndagsmorgonen – OUTSTANDING! Vi bytte om till badkläder, gick och käkade lunch sen hyrde vi en longtail-boat som tog oss till Koh Phi Phi Lei som är en av Phi Phi öarna. Där bor man inte, utan dit åker man bara för att turista – det vill säga snorkla, bada, ta bilder osv.

Vår styrman som tog hand om oss de timmarna vi var ute till havs. Vi kallade honom Lars-Göran!

Vi stannade på ett par olika ställen och badade och snorklade och tittade på riktigt många fiskar. Nästan för många för min smak – man hade fiskar överallt. Och fiskarna bet till och med Erik i ryggen 2 gånger. Då drar man sig lite för att hoppa i. Omgivningarna var dock riktigt fina med höga klippor, grottor och turkost vatten. Så där paradisiskt som det är på alla vykort.

Så här fint var det mest hela tiden.

Vårt tredje stopp var vid Maya Beach – den stranden som filmen The Beach är inspelad på. Är man turist så är man och då ska man helt enkelt se den. Vår kapten tog oss dit, men vi stannade kvar i båten och tog bara bilder där ifrån. För att gå iland på stranden skulle vi få betala 200 baht per person. Och så jäkla fin var den inte. Det var mest massa soldyrkande turister som var indränkta i kokosolja som fyllde stranden. Inte så intressant. Vi åkte därifrån ganska snabbt. Istället ville vi till ett riktigt bra snorklingsställe och det skulle, enligt vår styrman vara vid Monkey Beach. Så dit åkte vi. Efter att ha dykt bland miljarder med fiskar och Erik blivit biten i ryggen fick vi nog. Mer intressant än så här blev det inte. Däremot ville vi åka in till Monkey Beach och ta bilder på aporna. Men enligt vår styrman så var det för mycket folk, och det skrämde bara aporna. Dessutom var de mätta efter att ha fått massa bananer av turisterna hela dan. Okej tänkte vi – då ger vi oss för idag och åker tillbaka till ön.

Precis när vi är på väg iväg kommer det en liten apa simmande i vattnet – jag trodde inte att apor kunde simma, de saknar väl dykreflexer?. Och plötsligt var apan uppe på vår båt och sprang.

Här kommer han simmande - Coolaste apan på ön!

Jag har sällan skrattat så mycket som jag gjorde när apan härjade runt på båten. Först satte han sig på mina kläder och torkade sig lite, sen snodde han vår styrmans lunchpåse, sen tog han en flaska med motorolja, sen en plastpåse, sen blev han ipetad i vattnet igen av styrman men han klättrade snabbt tillbaka igen. Då satte han sig vid ratten på båten, sen satte han sig i Tobbes knä och kramade hans mage, sen satte han sig på Annikas väska och kliade nosen. Vår styrman försökte få av honom vid en annan strand än den han kom ifrån, men där härjade en stor apa som blev jättearg när vi kom i närheten, så det var inget lyckat kast. Efter många om och men försvann apan i vattnet igen och vi kunde inte hitta honom, och då körde vi iväg igen. Antagligen hade han satt sig bak på båten där vi inte kunde se honom, för när vi väl körde iväg såg vi att han simmade efter båten igen.

Apan torkar sig på min shorts.

Apan har tagit styrmans lunchpåse.

Apan ville verkligen inte lämna vår båt. Han var säkert inställd på att vi hade mat till honom – hade vi vetat att vi skulle se apor hade vi givetvis köpt med oss bananer. Men så långt tänkte vi så klart inte, men å andra sidan. Hur stora är oddsen att man får en livs levande apa som härjar runt på båten man har hyrt för ett par timmar. Jag skrattade så jag grät. Det var nog det roligaste jag upplevt under den här semestern. Det här kommer jag minnas lääänge. Och det bästa är att vi har en grym film som varar i flera minuter med apan som springer runt och som sätter sig i Tobbes knä… Haha.. grymt!

Sena eftermiddagen och kvällen spenderade vi med massage – eller jag tog en pedikyr istället. Vågade mig inte på någon massage med mitt knä. Man vet aldrig hur illa engelska massören pratar och om det då blir tokigt – nej, jag nöjde mig med en pedikyr. Och för första gången i hela mitt 28 åriga liv har jag målat tånaglarna. Och inte i någon diskret färg heller. Nej då, Annika tyckte jag skulle ha aprikos för det är fint när man har bruna fötter som du, sa hon. Visst, hade färgen bara varit aprikos och inte neonorange så hade det kanske känns bättre. NU har jag dock vant mig och tycker faktiskt att det är lite häftigt.

Mina nymålade "aprikosa" naglar

Innan middagen tog vi en promenad runt på ön och ner på stranden. Det är många hak som heter typ Stones Bar, och då menar man inte stones som i stenar, Matts Joint, vår båt hette Cannabis osv. Det är mycket party på ön. Det märks också att det är en mindre ö närman tittar på hur folk går klädda. Tjejerna går runt i bikini och sarong hela dagarna och killarna i sina surfers shorts. Kvällen avslutades tidigt då vi var jättetrötta efter alla äventyr.

På söndagen åkte Tobbe och Erik iväg lort tidigt på morgonen för att snorkla och se på hajar. Jag och Annika nöjde oss med en sovmorgon och en lång frukost. När pojkarna var tillbaka var de riktigt stolta över att ha fått se svartfenade revhajar på 2 meters avstånd. Kan tänka mig att det var häftigt. Efter frukosten var det tänkt att vi skulle gå upp till Phi Phi View Point, men det blev bara Tobbe och Erik som gjorde det. Mitt knä gillade inte idéen. Så jag och Annika satte oss och tog en fruktshake under tiden vi väntade istället.

En bild från Phi Phi viewpoint trots att jag inte var där.

Resten av förmiddagen och dagen innan båten åkte hem igen spenderade vi på stranden. HUr nice som helst att få sola lite. Pojkarna hade myror i brallorna så de hyrde en kajak och paddlade iväg en timme. Men jag nöjde mig med min solstol och solen… =)

Det var den helgen på Phi Phi öarna. Ingen jättewow-ö men kul att ha fått se den och vara där. Och kul med Apan och med Tobbes hajar.

4 dagar kvar här i Thailand. Börjar få lite ångest över att åka hem och börja jobba… Vill egentligen stanna kvar. Ska vi flytta hit Tobbe?

Nåja… nu räcker det för idag. TIllräckligt långt inlägg det här ju.

Over and out!

Jag och Tobbe sa redan från början att ”En gång under vår månad här i Thailand ska vi äta på Pizza Hut”. Och det gjorde vi igår. Annika och Erik var inte sena med att hänga på.

Vi åkte in till Patong och shoppade en himla massa ett par timmar först. Tobbe han shoppade mest – som vanligt! =) Även fast jag också hittade det mesta jag var ute efter. Så nu är alla försenade julklappar inhandlade…=) Spännande va?! Efter ett par timmar kände vi oss hungriga och begav oss till Jungceylon som är ett jättestort shoppingcentra i Patong. Där har de även Pizza Hut.  Vi slog oss ner och beställde alldeles för mycket mat insåg vi när det väl kommit till bordet. Ingen av oss orkade äta upp, trots att vi åt lite av varandras pizzor. Men smarrigt var det iaf.

Alldeles för mycket men god mat på Pizza Hut

Tidigare på dagen hade jag fått låna ett par kryckor av vår hotellägare vilket jag var väldigt tacksam för. Det blev en himla massa gående i Patong, och det hade tagit både tid och massa kraft med tanke på hur mitt knä kände sig. Men med kryckorna gick det smidigt och elegant. =)

Nu har vi en vecka kvar av vår resa. För min del blir det bara sola och bada – ingen mer träning. Och jag är jäkligt osäker på om jag ens ska fortsätta när jag kommer hem. Jag ska nog hålla mig till gymet – där sker det sällan olyckor.

Imorgon åker vi till Phi Phi öarna med Annika och Erik och stannar över natten. Håll tummarna för fint väder. Det har nämligen varnats för storm och monsunregn här på Phuket de närmsta 24 timmarna. Än så länge ser det okej ut, men man vet aldrig.

NU blir det lite bokläsning vid poolen.

Träningen i måndags gick som sagt bra. Tisdagen likaså. Den resulterade dock  i en grym träningsvärk i nacken då det var clinching. Och ni som läst min blogg tidigare från i somras, vet hur det går med nacken när man clinchas. Framförallt när man clinchas med någon som är alldeles för stark för ens eget bästa eller med någon som inte har en aning om vad ”ta det lugnt” betyder. Så var det i måndags – Va då ta det lugnt! Jag drar så blir det nog bra… =) Träningsvärk som sagt.

Kände mig lite osugen på att träna i onsdags, trött, träningsvärk och lite ont i magen, men pallrade mig ändå dit. Det var en rolig träning – fick sparras med Sod – och jäklar i mig med stryk jag fick. Han satte mig verkligen på prov. Jag är inte riktigt så snabb som jag behöver vara för att hinna försvara mig när han sätter igång. Jobbigt men roligt.

Onsdagar på Rawai Muay Thai är det sparkar som det är fokus på. Vi fick lära oss några olika kombinationer och stod och tränade på varandra. Det gick bra. Precis som alla andra onsdagar avslutas passet med speedkicks på sandsäcken. Vi står helt sonika på 4 led och går fram till vår sandsäck, bugar och sätter igång med sparkarna. 10 på höger ben och 10 på vänster ben. Tempo! Jag var först i mitt led och började med höger – det gick jättebra. Fortsatte med vänster och det gick också bra. Inte lika snabbt dock, men det har blivit bättre. Fick beröm av Ling Lom, bugade och ställde mig sist i mitt led igen.

Sen var det min tur igen. Gick fram till min säck, bugade och satte igång med höger. Gick lika bra den här gången tills jag skulle sparka min tionde och sista spark. Knäet orkade inte hålla emot, det vek sig, jag skrek och la mig ner på golvet. Det kändes som att knäskålen hoppade hur led och sedan hoppade tillbaka igen. Exakt samma känsla som när mitt korsband gick av i höger. Hemsk känsla!

7 Thailändare runt mig som inte visste vad de skulle göra. Bad själv om att få is och linda för att stoppa blödningen. Is fanns inte, och någon linda fanns inte heller. Fick två gasbindor som man använder när man stoppar om sår osv och så lite tejp. Sen fick jag själv berätta hur de skulle göra. Lite ironiskt i all kalabalik. Is fick Diana åka och köpa i affären och sen började de prata om sjukhus! INTE EN CHANS I VÄRLDEN! Jag såg framför mig hur det hela skulle sluta – gigantisk räkning som vi säkerligen inte hade kunnat lösa. Nej tack! Jag fick min is och mitt bandage sen fick jag skjuts hem. Duschade, åt frukost och la mig vid poolen.

Efter lunch kom Annika och Erik och hälsade på. Tanken var att vi skulle sola och bada här hos oss, men det blev inte så långvarigt då solen försvann och det började regna. Istället bestämde vi oss för att åka till central festival och kolla på bio. Vi fick övertala Tobbe då han från början inte var så sugen på att se The Tourist med Jonny Depp och Angelina Jolie. Men filmen var faktiskt riktigt bra. Givetvis satt vi i första klass och fick välkomstdrink och snacks i Loungen innan filmen började. Och inne i biosalogen fick vi vars en filt, och hur mycket cola och popcorn vi ville.

En trevlig kväll… Då kändes det i knäet. Det tog sin lilla stund att ta sig fram…. =)

På väg på Bio med mitt bandagerade knä

I måndags satte jag igång med Thaiboxningen igen efter över en veckas uppehåll med julstängt, maginfektion, och nyårsstängt. Var riktigt roligt att komma igång igen. Började måndagen med ett löppass på morgonen – riktigt skönt. Jag har aldrig riktigt gillat att springa tidigare, men nu kan jag nästan tänka mig att ta ett par rundor i veckan där hemma också. Börjar man i liten mängd kanske man inte tröttnar lika fort och kan då också fortsätta.

Känner också att min thaiboxning har blivit bättre både vad gäller teknik och fantasi. Nu tycker jag till och med det är roligt att sparras eftersom jag vågar göra mer saker. I somras var det rena katastrofen. Ser nästan framemot att fortsätta sparras på träningen där hemma. Kanske får jag inte överdrivet mycket stryk…=)

I tisdags hade jag och Annika kvalitetstid tillsammans. Jag åkte och hämtade henne i Kata och sedan åkte vi vidare till Premium Outlet. Ett ganska stort shoppingområde med en hel del trevliga affärer. Dock mycket Thaikläder – dvs storlek S och M… =) Det var ett tag sen man var storlek S och M tyvärr – men men. Jag lyckades ändå hitta en plånbok, ett linne och en present till ett av syskonbarnen där hemma. Letade efter en Peak jacka, då jag hört och läst att det ska finnas jättefina och billiga sådana här. Men hittade inte en enda jacka… Måste vara på något annat outlet…

En trevlig eftermiddag med en trevlig vän!

Efter vår kväll på Dino Park med Annika och Erik och efter en god natts sömn kände Tobbe sig lite piggare. Vi vaknade utvilade, gick och åt frukost och bestämde oss för att testa Elefanttrekking på Kok Chang som skulle vara det bästa stället på Phuket enligt Lonley Planet. Här skulle elefanterna ha det bra med duktiga skötare som tog väl hand om djuren. Jag har hela tiden sagt att jag absolut inte vill rida elefant då jag tycker det är några hemska djur. Stora, håriga och räliga. Men Tobbe han ville så gärna så jag gav till slut med mig.

Vi ringde till Kok Chang som kom och hämtade oss, sen köpte vi oss en 1 timmes tur. Hujeda mig. In kommer en bångstyrig, ganska liten elefant som tur var. Jag kände mig ganska nervös men det var bara att hoppa på. Första minuterna på elefantryggen kändes så där. Det gungade, gjorde ont i knävecken av ett järnrör och elefanten var alldeles hårig. Efter en stund släppte min nervositet och jag kunde börja njuta av turen. För det var faktiskt vad jag gjorde – det var en trevlig tur. Men hur mycket djungel det egentligen var vet jag faktiskt inte. Det kändes som vilken skog som helst. Inga djur såg vi mer än andra stora elefanter som gick ifatt och gick om oss. Vår ”lilla” elefant gjorde nämligen lite som den själv ville. Den stannade och åt mest hela tiden – och när den väl stannat kunde den står där ett par 3-4 minuter utan att vår ”guide” gjorde något. Men elefanten var väl hungrig antar jag.

Sitter och begrundar utsikten på vår "lilla" elefant när den tog sig ytterligare en matbild

Efter mer än halva turen stannade elefanten och åt lite till – då hoppade vår guide av, satte sig på en stubbe och rökte lite. Han tog också lite bilder på oss när vi satt på vår elefant. Där stannade vi säkert i 10 minuter. Kändes lite sådär – vi ville ju gå vidare. Som tur var hade vi en fantastisk utsikt över Karon och Kata. Hur vackert som helst – men ändå inget man kan titta på i evigheter.. =) Efter våra 10 minuter plus lite till reste guiden upp och fick elefanten att gå iväg – SJÄLV!!! Inte förrän efter typ 200 meter hoppade guiden upp på elefanten igen och började styra – då kändes det tryggt igen. Vi hade som sagt en elefant som gjorde lite som den själv ville – och jag var inte sååå sugen på att den skulle få helt fria tyglar… =)

Utsikten vi satt och begrundade i 10 minuter på vår elefantrygg

Efter en timme tackade vi för oss och hoppade av vår vän elefanten. Och jag har ändrat min uppfattning om dessa djur lite grann. Jag tycker inte de är fullt lika läskiga längre – jag kunde till och med mata en RIKTIGT STOR elefant med bananer utan att göra i brallan… =)

Nåja.. Det blev en trevlig tur trots allt. Och jag kan verkligen rekommendera Kok Chang. De kommer och hämtar dig vid hotellet, tar väl hand om sina elefanter, är vänliga och trevliga och kör dig tillbaka till ditt hotell när du känner dig nöjd med ditt besök.

I år var det första gången på måååånga år som jag faktiskt var hur pigg som helst på nyårsdagen. Spenderade dagen vid poolen då vi hade strålande solsken. Vi hade bestämt med Annika och Erik att vi skulle hitta på något – Antingen shoppa i Patong och äta på Pizza Hut eller spela minigolf på Dino Park och äta middag där – det blev det senaste alternativet. En väldigt trevlig kväll – trots att det var Tobbes tur att bli dålig med feber och annat tjafs. Golfen gick inget vidare då både Annika och Erik spöade mig och Tobbe. Jag hade dock kunna bli tvåa om inte Tobbe hade stört min koncentration på näst sista hålet vilket gjorde att jag fick hela 7 slag vilket i sin tur ledde till att Annika gick om med i slutresultatet. Bör jag nämna att jag dock vann över Tobbe –  IGEN! Fortfarande obesegrad i minigolf efter 5 år…=)

I väntan på maten på Dino Park

När jag tänker på Dino Park och mat så tänker jag på riktigt stora hamburgare a la Flintstones. Vi alla 4 beställde vars en Dino Burgare – och det var nog den tråkigaste burgaren jag någonsin ätit i hela mitt liv. För att vara en temarestaurang har de verkligen inte lyckats med sina hamburgare. Nåväl – efter 3 dagar med soppa så slank den ner ändå, men det var ingen direkt smakupplevelse… =)

Summa summarum – en trevlig kväll med mycket skratt och lite frustration a la tävlingsnerver fick dock ett abrupt avslut när Tobbe blev feberdålig och var tvungen att åka hem… )= Nu mår han bra igen dock!

Hoppas er nyårsdag var till belåtenhet och att starten på 2011 varit bra!

Självaste nyårsafton 2010 blev en mycket trevlig dag. Besöket på förmiddagen av Annika och Erik inledde festligheterna. Vid 18 begav jag och Tobbe oss iväg för att möta Annika och Erik på deras hotell… Och vilket hotell. Där har de verkligen inte tänkt bygga på höjden inte – snarare på längden. Jag tror att Annikas och Eriks rum låg åtminstone 200 meter från receptionen… Märkligt bygge! Men det var ganska fint faktiskt…

Efter en kort visit i deras rum gick vi och betalade vår bokade resa till Phi Phi öarna till nästa helg och sen tog vi en taxi till Patong där vi skulle tillbringa kvällen. Taxichauffören var inte jätteglad över att köra oss till vår restaurang, Baan Rim Pa, och det kunde jag förstå när jag såg traffiken från Karon till Patong.. bitvis stod det helt stilla. Det tog sin lilla stund. Väl framme kunde vi dock njuta av en av de finaste restauranger jag någonsin varit på. Vårt bord var inte riktigt klart när vi kom, så vi blev visade till pianobaren där vi slog oss ner vid en stor flygel som en man satt och spelade vid. Beställde in vars en dricka – och eftersom jag var tillåten att dricka vad jag ville efter min magincident – slog jag på stort och beställde ett glas cola. 85 baht! Det är nästa två Phad Thai här i Rawai…=)

Den godaste colan jag druckit på länge.

Till slut blev vi visade till bordet som låg en våning ner alldeles precis på en klippa över havet med hela Patong beach som utsikt. SÅ FINT!!! Å för att inte tala om maten –  SÅ GOD! Jag åt jätteräkor i lime och chilisås. SJUKT GOTT!!! Och speciellt efter att ha ätit soppa och druckit ljummet vatten i 3 dagar så smakade det extra gott. Notan däremot gick på över 3000 baht för mig och Tobbe. Men det var det fasen värt. Är det nyår så är det.

Efter maten traskade vi ner till Patong Beach – dels för att äta en efterrätt på HäägenDaz och dels för att titta på allt folk. Och jisses med folk – överallt, hur mycket som helst. Och alla sprang runt och sprutade färgat skum på varandra.

Tobber är redo att hugga in på efterrätten

Klockan 12 stod vi nere på stranden där det var stort beachparty  med vars en vatten i handen och tittade på alla sjuhundrafemtontusen fyrverkerier som sköts upp och alla brinnande lyktor som steg upp på den mörka himlen. Har aldrig sett så mycket och så stora raketer någonsin på en och samma plats. Det var en upplevelse att minnas helt klart. 00.10 tog vi en taxi hemåt – en bilfärd som tog mig och Tobias över en timme. Bör jag nämna att det var mycket folk överallt.

Beachparty på Patong Beach

En av alla tusentals fyrverkerier på stranden

Helt klart en lyckad nyår! Lugn, mysig, behaglig, rolig, trevlig och helt perfekt.