Depend On Me!

Arkiv för november, 2014

Det är jag efter en intensiv dag med mycket rehab och andra trevligheter.

Började dagen med morgongymnastik a la rehab i bassängen på simhallsbadet. Riktigt skönt att känna sig trött i andra muskler än runt knäet. Fick mig lite sugen på att besöka gymet, så det får det nog bli imorgon.
Fortsatte med riktig sjukgymnastik i en och en halv timme direkt efteråt.
Helt färdig och superhungrig ( åt ju frukost redan 6.30 ) mötte jag Annika för mysig lunch på stan. Välbehövligt på många sätt och vis!

Snabbt hem för att ta emot elektrikern för att fixa el till uterummet och samtidigt umgås med mamma och pappa.
Unnade mig en kort vila i soffan innan jag åkte iväg och handlade lite till pysseldagen med Mia imorgon.

Färdig i både kropp och knopp avnjuter jag nu världens godaste soppa som jag fick av mamma och pappa

Å nu ska jag slänga mig i soffan och glo på lite iq-befriade tv-program. Det är grejer det 🙂

Det brukar jag vara i alla fall. Men det kan jag inte säga att baksida lår är direkt. Kommer jag ett steg framåt så tro fasen att låret går tjugoelva steg bakåt. FAN!!!

Hej å hå! Då var det måndag igen. Tiden går så fort. På onsdag är det 6 veckor sedan min operation. Jisses!

Idag är det en trött måndag. 5.10 väckte Tobbe mig. Det regnade ute och han ville inte gå till stationen så jag fick köra honom 🙂 sen kunde ju inte jag sova mer 🙂 Nu taggar jag dock för sjukgymnastik. Känns som bra status på knäet idag. Vi får väl se vad sjukgymnasten känner. Sen gäller det att sysselsätta sig på egen hand hela veckan. Ensam i huset till på lördag 🙁 Kuligare kan man ju ha 🙂

Ibland är jag helt fenomenal! Framförallt när det kommer till matlagning. Laga mat – det är nog det jag är allra bäst på!

Idag gjorde jag spätta i dillsås med potatismos och syrade grönsaker. Hujedamig så gott det var!! Jag blev så exalterad att jag kastade i mig maten och glömde att föreviga den med ett foto. Nåja – bilden sitter kvar i smaklökarna 🙂

Nu är det dags för dagens rehabövningar. Och för att göra det lite roligare så tänker jag samtidigt kolla på ett avsnitt av Albert och Herberts jul 🙂

Hej å hå vad tiden går! Vilken helg! En helt perfekt helg har det varit. Även fast det känns som det är helg hela veckan nu när jag går hemma 🙂

Vaknade 5.20 i fredags med världens huvudvärk. Så där kräkont ni vet. Åt frukost å somnade på soffan en stund. Där sov jag till jag vaknade av att jag drömde att robotdammsugaren var igång och jag skulle hitta den. Då upptäckte jag att våt tv var borta och att dörren till trädgården var halvt öppen. Jag gick ut och såg att grinden stod öppen och bakom dörren stod en mörk man med grön mössa och en attachéväska. Vaknade och insåg att det var 30 minuter till bussen gick. Snabba ryck!

Fick både beröm och skäll av sjukgymnasten. Knäet va bra, vilket innebär att jag har full sträckning, mer än 110 grader i böjning och hittar små muskelfibrer som jag inte kunnat hitta innan. Däremot skällde han på mig för att jag inte säger till när det gör ont i baksidan. Vill ju inte verka gnällig 🙂 men lovade att inte göra så fler gånger 🙂

Igår morse vaknade jag av att jag låg och fnittrade. Drömde om något barn som aldrig skramlade. Hur barn nu skramlar är ju en annan fråga. Sen kunde jag inte sluta skratta för att jag hade börjat skratta. Jisses!

Nu läggs det golv i uterummet så snart är det helt klart. Å då passar det alldeles utmärkt med en tur till Ullared nästa helg. Hej inredning 🙂

En hälsning till Tobbe från min sjukgymnast. Det har nämligen resulterat till ytterligare en bristning i baksida lår. Det är verkligen hur lite som helst som krävs… Jag var i källaren och skulle hämta saker från vårt skafferirum. I det rummet går rören från toa på övervåningen. När Tobbe spolade var jag inte beredd på ljudet som uppstod, ryckte till och tog balans med fel ben och så sa det ritsh. 🙁 Så nu börjar vi om med den muskeln igen. Som tur är så går knäet fint framåt.

Jag har läst att det är viktigt att vila mycket. Därför tog jag en långsam start på morgonen igår. 11 gick jag upp ur sängen för att åka och käka lunch. Vid 15 tog jag en tupplur och sen åkte vi till Ikea 🙂 idag tog jag också en tupplur vid 15. Jätteskönt!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan med homemade sushi och en Cola Zero.

A

Japp! Så mycket kunde jag böja knäet idag. Vet du vad det innebär? Det innebär att jag kan trampa runt hela varvet på en cykel! Weihooo!!! Jag blev otroligt glad när det funkade. Äntligen ett steg i rätt riktning! Det tog ju bara 3 veckor och 5 dagar…=) Rehaben funkade bra nästan hela tiden idag. Fick en dragning i baksidan igen. IGEN! Så nu får vi ta det lite lugnt med den igen… SUCK! Jäkla Familias regnvåta golv!!!

Nåja – Sitter här vid köksbordet och har precis ätit tacosallad till lunch. Mums! Och nu tänkte jag lägga mig och vila en liten stund. Du vet den där obligatoriska efter-sjukgymnastik-vilan 🙂

YES! Idag lyckades jag sova till strax innan nio! Lyckan är total! Kände mig riktigt utvilad i morse. Men så var jag också ganska trött igårkväll.
Vi fick den fantastiska äran att få tillbringa hela eftermiddagen och kvällen med söta flickorna Ledström/Bogojevic så att deras fina föräldrar fick lite tid för sig själv.

På order från Alice så skulle vi mata ankorna, leka på lekplats och handla nytt lördagsgodis eftersom hon bara hade tuggummi kvar. Sagt och gjort. Vi började med ankorna i Jordbodalen, gungade lite och lekte på en lekplats. Där bjöds det på piratkaka med äpple, torsk, sill, sallad och turkos. Hur smarrigt som helst! Sen var det dags för ett besök i affären för att inhandla lördagsgodiset. Väl hemma med öppnade påsar så tog det kanske 10 minuter sen lockade muminhuset mer än godiset. Flickorna lekte och jag och Tobbe passade på att räfsa löv från gräsmattan. Fint som tusan blev det!

När föräldrarna hade fått tillräckligt med egentid kom de med smaskig kinamat som vi alla 6 åt tillsammans. Mätta, trötta, sockerstinna och förhoppningsvis väldigt nöjda åkte de hem vid 19. Då var jag åtminstone väääääldigt nöjd! Sötare flickor får man leta efter!

Kvällen avslutade jag på golvet med att göra mina rehabövningar. Känns inte som att det händer något. Kämpar fortfarande med att få ut sträckningen och har nu även gått över till att forcera fram full böjning. Tjo Flax! Jag får hela tiden påminna mig om att det BARA har gått tre veckor!