Depend On Me!

Idag är det stängt på gymet eftersom det är juldag.  Vi vaknade ganska tidigt och Tobbe den otålige tjatade och tjatade om att vi skulle gå iväg och äta frukost så att vi kunde åka iväg till stranden… Efter en stund gav jag upp och masade mig upp ur sängen. På väg till restaurangen på hotellet hörde vi något som lät som böneutrop och när vi kom fram dit vi brukar sitta och äta satt det fullt med munkar på rad och bad. Massor med mat stod framdukat och personalen på hotellet satt med böjda huvud framför munkarna. Vi funderade länge på varför munkarna hade kommit till hotellet, och när de väl hade bett klart frågade jag hotellägaren – de kom varje år på den här dagen för att hedra de som dog i Tsunamin, hans svärmor och hans frus syster.

Munkar på besök för att hedra de som dog i Tsunamin 2004

En gång i veckan är det okej med pannkaka till frukost...=)

Efter frukosten packade vi våra väskor och cyklade iväg till Nai Harn – den fina stranden här omkring. Jättefint väder, varmt och skönt, fin strand, varmt vatten och lite vågor som gjorde de svalkande doppen något mer intressanta. Skönt att tillbringa en dag vi stranden istället för vid poolen – även fast jag gillar poolen. Ingen sand, inget saltvatten som kliar och nära till toaletten och skuggan inomhus om man så önskar. Som sagt, det var ett par trevliga timmar iaf – ända tills slutet då vi fick nog båda två.

Nai Harn klockan 9.20 på morgonen

Jag ville ha lite skugga en stund och satte mig på armstödet på Tobbes solstol där han låg och läste. Satt och tittade ut över havet och hade det allmänt skönt. Något killade mig på foten – men det var inget jag reagerade över. Någon sekund senare kommer en tysk dam och säger att det ringlar en orm vid oss. Jag var snabbt uppe med fötterna på min egen solstol och vi tittade oss omkring men kunde inte se någon orm. Efter en liten stund började jag flytta bort våra väskor som stod där jag hade haft mina fötter, och under Tobbes ena sandal låg den – en grön och svart, smal, rälig orm. Precis där jag hade haft mina fötter. Det var alltså den som hade killat mig på foten. Usch och FY! Efter ett par bilder ringlade ormen iväg längs med stranden, och efter en stund var det två thailändare som försökte fånga in den i en påse. De såg allmänt rädda ut och när de insåg att de inte fick in ormen i påsen slog de helt sonika ihjäl den. En av Thailändarna sa något om att den var giftig och frågade om den bitit mig i foten – vilket den inte hade gjort som tur var. Tänk vad som hade kunnat hända… Något killade mig på foten!

Den här uslingen killade mig på foten innan den la sig till rätta i Tobbes sandal

Ormen i sandalen

Efter det cyklade vi raka vägen hem – inga ormar på stranden vill vi ha.

Snart är det dags för kvällsmat – Nai Harn blir det – även jakt efter en solhatt till Tobbe som bränt sig i pannan…=)

2 svar till “En solig dag på Nai Harn“